by Emma Wiberg

Yes, indeed. Skolan tar livet av mig! (nästan bokstavligt!) "Vi pluggar för fan för hela Sverige!" för att citera Tove. Jävla skola. Visst, fine, den är underbar <3 Alla amigos, chanserna man får och den erfarenheten man har nytta av resten av livet och yadda yadda, blabla... 

Idag hade jag Speaking Test, och efteråt var det dags för feedback. Jag fick "bara" VG, och vet ni? Jag blev så arg och ledsen att jag började gråta! Fattar ni? Gråta?! Över skolan lixom? Fatta vilken slösad energi! Det är säkert en massa andra saker som spelar in (ska snart ha mens, hehe) men inse pressen?! Den som bara visste hur högt ribban läggs på ProCivitas. Och då syftar jag på skillnaden till de kommunala skolorna, släng er i väggen. Piece of cake! På procce är det alltid extremt högt tempo, och inga chanser att ta en paus. Mitt höstlov kommer bestå av plugg! Och det är bara att inse. Det värsta är ändå pressen man sätter på sig själv, de sjuuukt höga kraven. Den press jag sätter på mig själv att prestera BÄST är enormt hög, och inbland brister den...

Till något roligare - fick MVG  på redovisningen idag inom ämnet "Var 9/11 attackerna riggade av Bush-administrationen"? Det ni! Vad tror ni? Puss mina vänner, love you!